Lämpliga och olämpliga inslag

Vad är egentligen lämpligt eller olämpligt att ha med i ett äventyr? Det är en svår fråga, utan enkla svar. Vi talar här inte främst om saker som har med ren säkerhet eller bestämmelser att göra, utan mer om vad vi ger till våra deltagare. Och vad som är lämpligt i det fallet beror förstås på hur våra deltagare ser ut vad gäller ålder och kultur, eller helt enkelt hur väl vi känner dem.

Grunden är förstås att vi respekterar de lagar och förordningar som gäller, och att vi följer allemansrätten om vi är ute i naturen. Som äventyrsarrangörer är vi ju också ett slags förebilder för våra deltagare. Om vi har fått tillåtelse (till exempel av en markägare) att göra saker som på något sätt går utöver vad som normalt är tillåtet, bör vi också se till att det framgår i efterhand att vi har fått tillstånd.

Målgruppen – deltagarna – påverkar väldigt mycket vad som är lämpligt eller olämpligt. De flesta förstår att det inte är någon bra idé att göra läskiga spökspår för en avdelning 9-åriga spårarscouter på deras första utfärd. Men detsamma kan gälla äldre scouter. Ett gäng 14-åringar kan låta rätt kaxiga beroende på attityd och grupptryck, men det är lätt att ta i för hårt och lägga skrämselnivån efter den tuffaste, med jobbiga konsekvenser för alla inblandade. Det kan vara svårt på många sätt för en odöd i full sminkning som just kravlat sig upp ur en grav att försöka trösta en gråtande deltagare… Om vi har med vuxna – unga eller gamla- att göra, kan vi lätt tro att de tål vad som helst. Det är inte självklart. Många av oss bär på bagage från händelser i vårt liv som gör att vi kan ha svårt för en del situationer och effekter. Här gäller det att känna sina deltagare lite, och också ge folk möjlighet att säga ifrån. En vuxen med höjdrädsla ska inte tvingas att göra något mot sin vilja, lika lite som en mörkrädd spårarscout!

Kom också ihåg att vi kommer från olika kulturer och förhållanden, och bär med oss olika värderingar. Man ska visserligen kunna ha med allt i ett äventyr, men inte i alla lägen. Om ni känner era deltagare utan och innan kan ni nog lägga ribban exakt. Om ni har att göra med ett blandat gäng eller kanske med okända deltagare måste man vara betydligt försiktigare. Här är en kort – långtifrån komplett- lista på områden där man bör tänka sig för när man bygger upp sina äventyr och rollfigurer:

• Alkohol, narkotika och tobak

• Religion och religiösa konflikter

• Sexuella anspelningar

• Våld

• Sexism och jämställdhet

• Fysiska och psykiska strapatser

• Politik och krig

• Fysiska och psykiska handikapp

Vi menar förstås inte att allt som vi räknar upp ska tas bort från våra äventyr. De här sakerna kan också bidra med spänning och dynamik. Men det är viktigt att tänka efter innan hur de kommer att påverka de deltagare som utsätts för dem. Många kan bli väldigt illa berörda av att se sina ledare spela stupfulla med spritflaskor i nypan, eller bli bundna till händer och fötter och bortsläpade till Bergakungens sal. En annan viktig sak att komma ihåg är att icke-deltagare också kan bli mottagare för våra skapelser: Ett nazistmöte med full rekvisita är en scen som är känslig i bästa fall, men som kan bli katastrofal om en utomstående skulle komma förbi.

Till sist kan det också handla om vad vi vill förmedla för värderingar och känslor: Även om ett äventyr kan ha som mål att lära ut kartkunskap, kommer det att ge våra deltagare mer än bara kunskap. De får en upplevelse, det är ju det vi vill! Och upplevelsen är ofta starkare än kunskapen. Även om det kan vara frestande att, bara för att vi kan, låta den ondskefulle skurken vinna slutstriden eller låta den oskyldiga familjen drivas i landsflykt i slutet av äventyret bör vi kanske fundera över om det är vad vi vill att våra deltagare ska bära med sig hem?